Ni som läser min blogg

Hej och god förmiddag denna soliga vårdag så här i slutet av April. Det är härligt att vakna upp på morgonen och se en fullkomligt blå himmel.

Jo, jag har märkt att det är några stycken som börjat kommentera inlägg, det är fantastiskt roligt för mig. Det är roligt, först och främst, att ni läser men även att det ibland pillas dit en kommentar. Det är riktigt roligt att läsa! Jag använder ett statistikverktyg som Google tillhandahåller som heter analytics. Där kan jag har lite koll på aktiviteten här på sidan. Det är ungefär mellan 20 och 30 personer som läser min blogg varje dag, jag visste inte ens att jag hade så många vänner :)

Fast jag har märkt att det blir lite smått frustrerande när jag inte vet vilka ni är. Någon kanske inte vågar skriva för att avslöja sig, någon kanske tycker det skulle vara till och med pinsamt om det kom fram att de läste min blogg. Ni behöver inte skriva kommentarer men ni ska veta att det är riktigt roligt att läsa dem även om det bara är några ord.

Jag tänkte ändå vara lite fräck och be er alla som läser denna blogg skriva en kommentar på detta inlägget. Det går bra att vara anonym, och för övrigt är det inte killen i filmen som...

Tentaplugg, grilla och en paniksituation

Idag klev jag upp och tog tjuren vid hornen. Det var dags att på allvar börja plugga till en projektledningstenta. Det kändes rätt bra när jag läste på gamla frågor från föregående tentor. Detta blir nog inte så svårt men jag ska ändå köra på.

Vid lite efter klockan fem så sket jag och Orren som även satt här o malde i plugget för att dra till stadsparken och grilla lite. Matatch och Tobbe var också med. Vi satt där och mös lite även att det inte var så himla varmt men det var gött att komma ut en stund.



För bara en liten stund sedan så uppstod en liten paniksituation. Jag var fruktansvärt sugen på kallt vatten. Ut i frysen för att hämta is. Ett litet problem infann sig dock, det översta utdragbara facket hade frostat fast och det gick inte att dra ut. Då mitt sug tog över mitt förnuft så började jag slita frenetiskt och till slut fick jag ut lådan. MMMmmm is, va gott! Det låg en massa frostis på golvet som jag fick ta upp så jag skulle stänga frysen för att komma åt och för att det inte skulle frosta sönder ännu mer. Problemet var nu dock att det inte gick att få in lådan igen. I panik inser jag att jag var tvungen att på något sätt få bort all frostis som var i vägen så jag hoppade kvickt som attan ut och hämtade en hammare. Började i ett snabbt kontrollerat tempo (om det nu är möjligt) att hamra bort det värsta. Som tur var så gick det relativt snabbt och jag fick igen frysen. Kanske inte riktigt värt besväret men nu sitter jag och dricker iskallt vatten o de e gott de!

Lite distans och ett trevligt besök

Idag har jag fått lite distans till det som hände igår. Det har inte känts lika påtagligt även att det fortfarande ligger kvar. Det känns på något sätt som att det inte går att ta på det så samma sätt som igår och mycket hjälpte nog att jag klippte kortet och banden. Något som också har hjälpt är att jag umgåtts med Orren och Matatch idag. De förstår mig rätt så bra i det här och jag pratade en del om det med dem på vägen hem igår. De talar med mig om det på ett lugnande sätt och det är en förmån för mig att få ha dem jämte mig. Något som jag tror att alla känner igen är att när man saknar något, t.ex. efter ett läger så vill man inte vara ensam. När jag vaknade i morse så kändes det väldigt tungt, jag var verkligen ensam men ganska så snart så blev det kaffe när Orren kom hit för att skriva ut en rapport och en liten stund senare så gjorde vi tre lunch. Vi satt på innegården i solen och gottade oss för att sedan dra igång lite tentaplugg. Nu får vi nog erkänna att det inte blev så mycket pluggande, några timmar ändå, utan istället så bestämde vi oss för att dra ut en sväng på lite "geocacheing". Av sådant blir man hungrig och vi åkte hem för att göra mat.


Något väldigt roligt var att min gamle vän Rexan hörde av sig och berättade att han var i Lund. Rexan bor numera i Stockholm och jobbar som journalist. Vi hade mycket att prata om och det var verkligen roligt att få sitta ner en stund.


Nu så här på kvällen när jag sitter här ensam igen så kommer känslorna tillbaka lite. Några dagar till så kanske det har lagt sig lite till och jag kommer förmodligen att kunna leva min vardag på ett nytt sätt med andra rutiner. Det är ju egentligen det jag längtat efter och jag ser fram emot det. Det som jag dock aldrig kommer att kunna släppa är alla ni inom sku-sammanhang som gjort mitt liv så rikt!

Hemma från DÅM

Det låter ju nästan illa att säga det men nu har jag klippt banden. De två band som är på bilden är från olika vintermöten och jag har burit dem för att det har känts som lite av en plikt undertiden jag varit ordförande. För två månader sedan sa jag till mig själv att jag kunde sluta att vara ordförande nästa dag för det var så jobbigt just då. Inte känslosamt på samma sätt som jag beskriver nedan utan för att jag faktiskt var så trött på det. Det blev en stor utmaning för mig att hålla 100% fokus ända fram men jag tror nog att jag lyckades rätt bra ändå. Jag klippte även kortet som man har som ordförande eftersom jag inte längre är firmatecknare. Att hålla på med kvitton är nästan alltid stressigt då de inte får slarvas bort utan alltid måste bokföras.

Det låter nästan som att jag inte kommer sätta min fot i SKU-sammanhang mer i framtiden men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna att hålla mig. Däremot så kommer jag nog inte att ta initiativet själv utan det blir nog bara om jag blir ombedd att på något sätt figurera i något sammanhang.

Idag blev det ännu mer känslor som svallade över för min del. Vid avtackningen av mig för den tiden jag varit ordförande så brast det för mig. Hela årsmötet ville ha ett avskedstal och jag tog mikrofonen i min hand. Direkt kände jag hur jag började skaka och det gick inte att hålla emot. Jag han inte säga mer än jag kommer börja gråta innan gråten var i halsen. Jag stängde av mikrofonen la den i knät och samlade mig i en si sådär 10-15 sekunder. Jag fick fram lite sporadiska tankar och beskrev lite av det som står i det föregående inlägget.

SKU i Växjö stift har betytt så oerhört mycket, det har jag alltid känt men först idag har det verkligen kommit till mig. De människor i sammanhang inom SKU i Växjö stift har verkligen varit en fruktansvärt stor del i mitt liv. Jag kan inte ens beskriva det jag känner för mig själv. Jag vill än en gång rikta ett oerhört stort tack till alla ni som har blivit en del av mitt liv som vänner och som kristna bröder och systrar. Framförallt vill jag säga detta till människor inom SKUJ. SKU(J) har verkligen varit som ett andra hem och det har varit en tillflykt för mig så många gånger.

Jag känner att det bara blir löjligt att läsa detta om och om igen men jag menar det lika mycket varje gång. Jag ska låta detta sjuka lite och försöka sova lite tänkte jag.

Slut på ordförandeskapet

För några timmar sedan så röstades det fram en ny ordförande. Min gode vän Gabriel fick förtroendet att ta över klubban som jag själv axlat i tre år som ordförande. Efter fem år i styrelsen känner jag även att jag har gjort mitt. Jag inte bara gissar utan jag vet också att det finns de som är trötta på mig, samtidigt som jag vet att det är andra som kommer sakna mig. Någonstans inser jag att man är inte mer än en kugge i den stora maskinen. Man går in och gör ett jobb och sedan kliver man av. Jag har insett nu så här när det faktiskt har hunnit rinna av mina axlar att det är dags att lämna. Det är med flera känslor som jag lämnar detta, i och med att jag har valt att göra det helt och hållet så blir det lite som att klippa rakt av. Det finns så mycket som jag kommer sakna, framför allt alla de som funnits med i alla sammanhang. Jag inser så klart att de flesta av dem kommer jag inte att träffa igen. Men det finns så klart två sidor av det. Det finns även många saker som jag helt ärligt blivit så fruktansvärt trött på och näst intill grämt mig över att ha behövt ta tag i.

I slutändan är det ändå det positiva som kommer fram och det är lite med gråten i halsen som jag kanske för tionde gången på bara några timmar inser att det faktiskt inte är jag som är ordförande längre. Det har varit en fantastisk tid att få vara med och att ha fått ha ett så stort förtroende. Jag vill tacka alla de som både stått ut med mig och de som har gett mig otroligt mycket på väldigt många sätt.

Jag saknar ord som skulle kunna beskriva detta på det sätt som jag verkligen känner inför det och jag lämnar det som det är. Svenska Kyrkans Unga kommer alltid att finnas med i mitt liv och alla de vänner som jag har vet jag inte hur jag hade klarat mig utan. Svenska Kyrkans Unga är ett sammanhang som inte bara burit min kristna tro till stor del utan också min umgängeskrets. Det som jag känner mest för är min lokalavdelning SKUJ som förmodligen är det närmsta ett andra hem jag kan komma.

Det finns en lång historia som jag skulle kunna berätta men då skulle jag behöva skriva i timmar. När jag var liten så var sport det som jag tyckte var det roligaste. När jag har sex år fick jag en höftsjukdom som gjorde det omöjligt för mig att fortsätta att utöva sport som innebar fysisk aktivitet. Lite kort kan sägas att jag i princip konstant hoppade på kryckor under 3 års tid samt att jag i flera år efteråt fick ta till dem då och då. Upp till ungefär 13-14 års ålder fick jag sätta i mig värktabletter i stort sett varje dag under vintern då det var snö, det var för påfrestande att gå. Med en kapacitet att kunna gå runt 2 kilometer men ändå bli sängliggande under timmar dagen efter så var det helt enkelt inte möjligt för mig att göra det som jag drömt om när jag var liten. Jag har under mina tidigare tonår gråtit floder över att jag hindrats men detta vände väldigt snabbt 1995 när det var dags att konfirmeras. Jag var då aktiv i Dalvikskyrkan och det var då jag bodde på Sveahäll. Men jag hamnade ändå av olika anledningar i Vildmarksgruppen i Sofia församling nere i stan i Jönköping. Hade inte det hänt så...jag kan inte ens föreställa mig det minsta vad jag skulle varit eller gjort idag. Tiden då jag känt mig hindrad vände väldigt snabbt till att jag hamnade i ett sammanhang där jag hörde hemma.

Som ni kanske förstår så har Svenska Kyrkans Unga verkligen blivit en oerhört stor del av mitt liv. Jag kan inte beskriva för det är så mycket och det skulle nog bara bli fånigt om jag försökte.

Det största tacket jag förmodligen någonsin har framfört går till alla er inom Svenska Kyrkans Unga som gjort mitt liv till verklighet. Jag vill speciellt tacka SKUJ och alla de personer som genom året båda tagit hand om mig och varit mina vänner. Sedan jag började "hänga" på SKUJ har varenda en försvunnit, förutom Tojje då, och det finns så många som betytt så mycket!

En vacker vårdag i Dörby församling, starx utanför Kalmar

Lite av varje

Det har hänt lite av varje idag. Har varit på ett möte som jag tycker gick bra. Fixade bilsterio med Martinsson så nu ålar han runt i stan och skorrar i sin Toyota.

SKUJ har det även varit idag. Det var roligt att träffa folket och jag blir fortfarande väldigt glad av att kliva in genom dörrarna till prästgården även att det kanske inte alltid märks på mig.

I morgon bär det av mot Lund vid 9-tiden för att sedan vid 14 åka från Lund till Kalmar och årsmöte, mer om det senare.

Jag orkar inte skriva idag egentligen, är så trött nu efter att nyss ha kommit hem. Najt!

---

Upptäckte nu att jag inte postade inlägget igår så här kommer det :P

Föräldrasamling och slutspel

Dagen började med att jag o morsan i vanlig ordning var hemma o grejade med hus och annat. Vid 12-tiden så begav vi oss lite längre ner på vägen här i Gunneryd för att hjälpa till med fåren som en har. Det är lammningstider och mycket behöver göras. Ströa och ge mat o vatten. Idag har jag burit precis nyfödda lammungar som fortfarande var blöta och knappt kunde stå på benen. Det är en härlig känsla att känna värmen och att de är så gosiga. Lamm är förmodligen de enda djur som är söta med behåring redan från födseln :)

Efter det var det lunch och sedan in till stan. Det var tänkt att jag skulle ha satt mig i högskolans bibliotek men så blev inte riktigt fallet. Jag parkerade vid Sofiagården och tänkte att jag skulle kila in till Helene en snabbis o hälsa. Jag fastnade där och pratade om allt från HV-spelare till dop. Efter en stund när jag hade tänkt att gå så sa Helene att nu är det fika. Det var bara att hänga på upp för om man säger nej till fika i kyrkan så börjar det ibland undras om man inte är riktigt frisk :) Jag tänkte att det vore väl trevligt med lite kaffe o träffa lite annat folk. Där satt jag en stund och tjoff sa va de ingen idé längre att ta sig till bibblan. Det var bara en timme kvar tills jag skulle träffa KG för att gå igenom vildmarksförrådet. Jag kilade bort till pappa en stund och fixade en dator så länge.

Vildmarksförrådet gick igenom och en stund senare var det dags för föräldrasamlingen. Lite jobbigt var att man inte kunde hänga med i HV-matchen. Ännu jobbigare var att jag igår fick tacka nej till en gratisbiljett...

Det första jag fick veta var att de låg under med 2-0. Då kändes det lite tungt men helt plötsligt så stod det 3-2 till HV och precis då var samlingen slut. Jag och Martinsson skyndade oss hem till Svutt för att kolla på slutet av matchen. Han var inte hemma men mamma Hultberg bjöd in oss ändå. Vi såg slutet på den andra perioden där, stort tack till mamma Hultberg!. I pausen åkte vi hem till Martinsson och kollade på sista perioden. Jag var i extas och det var så gött att se att HV ibland är ett sjukt starkt lag som vände o vann. Nu ligger jag hemma i sängen och det är alldeles strax dags att sova.

Fint väder!

Idag har det varit ett helt underbart väder, därför passade jag på att vara ute hela dagen. Tio i sju steg jag upp, trallade in till mamma i huset breve och mumsade i mig en espresso som att man kom igång. Jag och mamma har grejat hela dagen. Vi har styrt upp det sista i snickarboden, klippt träd, satt upp nytt nät till hönsen och plockat ihop 4 ton skräp (känns så iaf).

Pappa har länge har ett litet huvudbry med snickarboden, han har liksom aldrig haft riktigt med tid att ordna upp det. På den senaste tiden har det knappt gått att komma in men nu har jag och mossan styrt upp hyllor och sorterat saker i lådor, backar och med krokar. Det var nästan så att en glädjetår kom när pappa kom hem och så det för han blev så glad och det unnar jag honom verkligen, dels för att han är min far förstås men också för att han jobbar mycket och har mycket att tänka på.

Vädret ja, jag har faktiskt fått lite färg idag i ansiktet och känslan av att det stramar lite i ansiktet är härlig för då är det inte helt avlägset att tänka på att det snart är sommar. För mig får den redan komma imon.

Nu är det dags att sova, är sleten efter dagens arbete. Roligt är det men slitsamt. Najt!

Ännu en dag ute i solen

Det är gött att vara ute när solen skiner. Idag har jag och mamma ansat träd och styrt upp snickarboden. Ett arbete som kräver mer än en dag men vi fortsätter i morgon. Snickaren som ska sätta upp staketet kommer även i morgon så det blir att göra.

I kväll har jag varit hemma hos Svutt med Felix och Martinsson och sett hockeyn. Ska inte bli för stöddig och partisk men den här gången är det svårt att säga att HV inte var det klart bättre laget. Jag tänkte innan matchen att hoppas det blir en tydlig och markerande seger. Det märktes ganska tydligt redan från första minut att HV kom ut som ett helt annat lag jämfört med de tidigare matcherna. Som HV-supporter blev det så att säga en minst sagt trevlig hockeykväll!

För övrigt så tog jag en bild på paddan idag så att man kan se hur en sådan ser ut om man inte visste det innan. Det var den här jag studsade runt med i lite drygt två timmar.

Avslappnade dagar

Jag har nu varit hemma hos mina föräldrar några dagar. Det är så skönt att komma hem till dem och vara den man verkligen är. De känner en allt för väl och kan det mesta om en utan o innan. Man har levt så många år med dem och det är så skönt att komma hem och bara vara. Som vissa av er vet att om man kommer till Gunneryd (där mina päron bor) så finns det alltid något att göra. Jag gillar det, jag älskar att pilla med saker, framförallt att få i ordning. Då är det perfekt att komma hit.

Jag har inte skrivit på några dagar, det beror på att jag har varvat ner mentalt. Känner att jag verkligen behövde släppa det vardagliga lite och har därför inte skrivit.

Jag måste ju nämna något jag gjort idag, då väljer jag o berätta att jag har Paddat! Tro det eller ej men det är sant. Vi har lagt ut så kallat 08-grus och sedan kör man en maskin som kallas för padda. Det är en maskin som som vibreras så in i tusan och är platt undertill. Inte så vansinnigt upphetsande direkt och det är sannerligen ingen skönhet rent utseendemässigt. Dock så är det en riktig pärla på att göra ett bra jobb :)

Nu är det dags att släcka lyset.