Papper och nya grejor till Bagheera

För några dagar sedan började jag att sortera och rensa ut alla papper som haft med DS att göra. Jag blev lite förvånad själv när jag såg vilken hög det blev. Under fem år satt jag i Distriktsstyrelsen för Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift, varav tre som ordförande. En hel uppsjö av papper och jag började så smått att sortera. En del papper var bara att slänga medan vissa skulle vidare till nästa ordförande. I vilket fall så kom en del gamla minnen upp och det var roligt att tänka tillbaka på en tid som var väldigt rolig för det mesta. Jag vet inte riktigt än om jag ska slänga alltihop som inte ska vidare eller om jag ska sätta det i pärmar och arkivera. Ofta vill man ju spara och 15 år senare undrar man varför man gjorde det. Jag vet inte men jag tror det skulle vara roligt att om 15 år titta igenom lite och minnas, vi får se.


För ungefär en vecka sedan beställde jag även lite godis till Bagheera. På det senaste har bromsarna varit lite halvkassa och det går ju inte ha de på det viset. Därför beställde jag nya bromsskivor runt om som är ventilerade och till det nya sport-bromsklossar till alla skivor. Det kommer nog att bli riktigt bra när jag fått dit det. Problemet är bara att jag inte har verktygen för det så jag måste ta mig till någon som har lite grejor att fixa det hela med. Ska dra på nya bromsok bak med samtidigt som jag fixar med det.

Idag har jag äntligen varit och klippt mig. På tok för länge har jag gått runt som en slashas, till och med min frisör tyckte att det banne mig var dags :) Hon som klipper mig är en riktigt skön kvinna. Tvåbarns-mamma i 40-års-åldern som gillar att prata sport. Det bästa är att hon är insatt till och med. Inte nog med att hon är den enda som klipp mig i en frisyr som jag trivs med så är hon den enda frisör som har pratat så mycket med mig så till och med tiden dragit över :)

Lite distans och ett trevligt besök

Idag har jag fått lite distans till det som hände igår. Det har inte känts lika påtagligt även att det fortfarande ligger kvar. Det känns på något sätt som att det inte går att ta på det så samma sätt som igår och mycket hjälpte nog att jag klippte kortet och banden. Något som också har hjälpt är att jag umgåtts med Orren och Matatch idag. De förstår mig rätt så bra i det här och jag pratade en del om det med dem på vägen hem igår. De talar med mig om det på ett lugnande sätt och det är en förmån för mig att få ha dem jämte mig. Något som jag tror att alla känner igen är att när man saknar något, t.ex. efter ett läger så vill man inte vara ensam. När jag vaknade i morse så kändes det väldigt tungt, jag var verkligen ensam men ganska så snart så blev det kaffe när Orren kom hit för att skriva ut en rapport och en liten stund senare så gjorde vi tre lunch. Vi satt på innegården i solen och gottade oss för att sedan dra igång lite tentaplugg. Nu får vi nog erkänna att det inte blev så mycket pluggande, några timmar ändå, utan istället så bestämde vi oss för att dra ut en sväng på lite "geocacheing". Av sådant blir man hungrig och vi åkte hem för att göra mat.


Något väldigt roligt var att min gamle vän Rexan hörde av sig och berättade att han var i Lund. Rexan bor numera i Stockholm och jobbar som journalist. Vi hade mycket att prata om och det var verkligen roligt att få sitta ner en stund.


Nu så här på kvällen när jag sitter här ensam igen så kommer känslorna tillbaka lite. Några dagar till så kanske det har lagt sig lite till och jag kommer förmodligen att kunna leva min vardag på ett nytt sätt med andra rutiner. Det är ju egentligen det jag längtat efter och jag ser fram emot det. Det som jag dock aldrig kommer att kunna släppa är alla ni inom sku-sammanhang som gjort mitt liv så rikt!

Hemma från DÅM

Det låter ju nästan illa att säga det men nu har jag klippt banden. De två band som är på bilden är från olika vintermöten och jag har burit dem för att det har känts som lite av en plikt undertiden jag varit ordförande. För två månader sedan sa jag till mig själv att jag kunde sluta att vara ordförande nästa dag för det var så jobbigt just då. Inte känslosamt på samma sätt som jag beskriver nedan utan för att jag faktiskt var så trött på det. Det blev en stor utmaning för mig att hålla 100% fokus ända fram men jag tror nog att jag lyckades rätt bra ändå. Jag klippte även kortet som man har som ordförande eftersom jag inte längre är firmatecknare. Att hålla på med kvitton är nästan alltid stressigt då de inte får slarvas bort utan alltid måste bokföras.

Det låter nästan som att jag inte kommer sätta min fot i SKU-sammanhang mer i framtiden men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna att hålla mig. Däremot så kommer jag nog inte att ta initiativet själv utan det blir nog bara om jag blir ombedd att på något sätt figurera i något sammanhang.

Idag blev det ännu mer känslor som svallade över för min del. Vid avtackningen av mig för den tiden jag varit ordförande så brast det för mig. Hela årsmötet ville ha ett avskedstal och jag tog mikrofonen i min hand. Direkt kände jag hur jag började skaka och det gick inte att hålla emot. Jag han inte säga mer än jag kommer börja gråta innan gråten var i halsen. Jag stängde av mikrofonen la den i knät och samlade mig i en si sådär 10-15 sekunder. Jag fick fram lite sporadiska tankar och beskrev lite av det som står i det föregående inlägget.

SKU i Växjö stift har betytt så oerhört mycket, det har jag alltid känt men först idag har det verkligen kommit till mig. De människor i sammanhang inom SKU i Växjö stift har verkligen varit en fruktansvärt stor del i mitt liv. Jag kan inte ens beskriva det jag känner för mig själv. Jag vill än en gång rikta ett oerhört stort tack till alla ni som har blivit en del av mitt liv som vänner och som kristna bröder och systrar. Framförallt vill jag säga detta till människor inom SKUJ. SKU(J) har verkligen varit som ett andra hem och det har varit en tillflykt för mig så många gånger.

Jag känner att det bara blir löjligt att läsa detta om och om igen men jag menar det lika mycket varje gång. Jag ska låta detta sjuka lite och försöka sova lite tänkte jag.

Slut på ordförandeskapet

För några timmar sedan så röstades det fram en ny ordförande. Min gode vän Gabriel fick förtroendet att ta över klubban som jag själv axlat i tre år som ordförande. Efter fem år i styrelsen känner jag även att jag har gjort mitt. Jag inte bara gissar utan jag vet också att det finns de som är trötta på mig, samtidigt som jag vet att det är andra som kommer sakna mig. Någonstans inser jag att man är inte mer än en kugge i den stora maskinen. Man går in och gör ett jobb och sedan kliver man av. Jag har insett nu så här när det faktiskt har hunnit rinna av mina axlar att det är dags att lämna. Det är med flera känslor som jag lämnar detta, i och med att jag har valt att göra det helt och hållet så blir det lite som att klippa rakt av. Det finns så mycket som jag kommer sakna, framför allt alla de som funnits med i alla sammanhang. Jag inser så klart att de flesta av dem kommer jag inte att träffa igen. Men det finns så klart två sidor av det. Det finns även många saker som jag helt ärligt blivit så fruktansvärt trött på och näst intill grämt mig över att ha behövt ta tag i.

I slutändan är det ändå det positiva som kommer fram och det är lite med gråten i halsen som jag kanske för tionde gången på bara några timmar inser att det faktiskt inte är jag som är ordförande längre. Det har varit en fantastisk tid att få vara med och att ha fått ha ett så stort förtroende. Jag vill tacka alla de som både stått ut med mig och de som har gett mig otroligt mycket på väldigt många sätt.

Jag saknar ord som skulle kunna beskriva detta på det sätt som jag verkligen känner inför det och jag lämnar det som det är. Svenska Kyrkans Unga kommer alltid att finnas med i mitt liv och alla de vänner som jag har vet jag inte hur jag hade klarat mig utan. Svenska Kyrkans Unga är ett sammanhang som inte bara burit min kristna tro till stor del utan också min umgängeskrets. Det som jag känner mest för är min lokalavdelning SKUJ som förmodligen är det närmsta ett andra hem jag kan komma.

Det finns en lång historia som jag skulle kunna berätta men då skulle jag behöva skriva i timmar. När jag var liten så var sport det som jag tyckte var det roligaste. När jag har sex år fick jag en höftsjukdom som gjorde det omöjligt för mig att fortsätta att utöva sport som innebar fysisk aktivitet. Lite kort kan sägas att jag i princip konstant hoppade på kryckor under 3 års tid samt att jag i flera år efteråt fick ta till dem då och då. Upp till ungefär 13-14 års ålder fick jag sätta i mig värktabletter i stort sett varje dag under vintern då det var snö, det var för påfrestande att gå. Med en kapacitet att kunna gå runt 2 kilometer men ändå bli sängliggande under timmar dagen efter så var det helt enkelt inte möjligt för mig att göra det som jag drömt om när jag var liten. Jag har under mina tidigare tonår gråtit floder över att jag hindrats men detta vände väldigt snabbt 1995 när det var dags att konfirmeras. Jag var då aktiv i Dalvikskyrkan och det var då jag bodde på Sveahäll. Men jag hamnade ändå av olika anledningar i Vildmarksgruppen i Sofia församling nere i stan i Jönköping. Hade inte det hänt så...jag kan inte ens föreställa mig det minsta vad jag skulle varit eller gjort idag. Tiden då jag känt mig hindrad vände väldigt snabbt till att jag hamnade i ett sammanhang där jag hörde hemma.

Som ni kanske förstår så har Svenska Kyrkans Unga verkligen blivit en oerhört stor del av mitt liv. Jag kan inte beskriva för det är så mycket och det skulle nog bara bli fånigt om jag försökte.

Det största tacket jag förmodligen någonsin har framfört går till alla er inom Svenska Kyrkans Unga som gjort mitt liv till verklighet. Jag vill speciellt tacka SKUJ och alla de personer som genom året båda tagit hand om mig och varit mina vänner. Sedan jag började "hänga" på SKUJ har varenda en försvunnit, förutom Tojje då, och det finns så många som betytt så mycket!

En vacker vårdag i Dörby församling, starx utanför Kalmar

Lite av varje

Det har hänt lite av varje idag. Har varit på ett möte som jag tycker gick bra. Fixade bilsterio med Martinsson så nu ålar han runt i stan och skorrar i sin Toyota.

SKUJ har det även varit idag. Det var roligt att träffa folket och jag blir fortfarande väldigt glad av att kliva in genom dörrarna till prästgården även att det kanske inte alltid märks på mig.

I morgon bär det av mot Lund vid 9-tiden för att sedan vid 14 åka från Lund till Kalmar och årsmöte, mer om det senare.

Jag orkar inte skriva idag egentligen, är så trött nu efter att nyss ha kommit hem. Najt!

---

Upptäckte nu att jag inte postade inlägget igår så här kommer det :P

Helt trasig efter helgen men kul var det!

Vilken helg det har varit! Började i ganska så lugn takt med att jag och Maria H åkte från Lund vid 13-tiden. Upp till Ljungby och väl framme så var det inte lugnt längre. Jag visserligen att det skulle bli så, efter alla läger som jag varit med och dessutom funnits med bakom. Även att det är lite slitigt så är det ändå alltid roligt. Jag och Emil började med att ställa in ljudet till bandet i kyrkan, sedan var det dags att träffa brandmyndigheten. Killen som hade jour kom nämligen ut för att titta på lokalerna för att han inte hade varit där innan, mycket bra av honom. Han kom fram till att det var för lite brandvarnare i huset. I normala fall så var det i sin ordning men om man ska sova i en lokal så är det lite andra regler. Jag fick i uppdrag att svara på frågor kring lägret, hur många som kommer och hur det kommer funka. Sedan åkte jag med brandkillen till Brandstationen i Ljungby för att hämta tre stycken brandvarnare. Det var ett tag sedan jag var inne på en brandstation så det var lite spännande. Det luktade rök i rummet där de har alla sina kläder och jag blev genast toksugen på vildmarksläger.Folket började sedan komma och efter en riktigt bra inledningsmässa så var det i full gång.

Dagen efter så var det meningen att jag skulle hålla i en golfhörna men på grund av det väder som varit så var det stängt och det blev inget. istället åkte jag till Jönköping och upp till Perlas 25-årsfest. Det började med trerätters hos Tilda, öl och vin. Perla blev hämtad av Oscar och hans plastmamma med bindel för ögonen. Perla hade egentligen ingen aning om vad som skulle hända men han hade sina aningar. Han blev i alla fall glatt överraskad när han fick av sig bindeln och Orren samtidigt smällde upp en flaska bubbel. Senare så bar det av hem till Sebbe. Där började festen på riktigt. Det hände väldigt mycket, bland annat så fick jag träffa två goa personer som jag inte sett på länge, Fredrik och Johan. Riktigt roligt att träffa dem!

Klockan 03.30 gick vi hem från Sebbe. Inte så trött utan mest upprymd av att man ha fått träffa lite gamla kompisar igen. Söndag gick jag och Mia upp klockan 10. Det var bestämt att vi två med föräldrar skulle fika på Bernards. Vi satt i en och en halv timme och tjötade om diverse. Halv två träffades jag, Mia, Orren, Hanna, Patte och Stine på San Marino för att käka pizza. En stund senare kom även Martinsson och Svutt. Hem och packa för att sedan åka till Lund igen.

På vägen så stannade vi till i Ljungby. Vi skulle hämta Maria H och vi passade samtidigt på att stanna en stund för att dricka kaffe i Mariakyrkan. Där fanns det ett synnerligen danket gäng, med all rätt förstås. Tjöta lite med folket där och efter ungefär en timme så var jag, Mia, Orren och Maria H på väg igen.

Kvällen avslutades med film. En mycket bra helg men jösses vad jag är sliten. 11 timmars sömn och bakfyllemagen som fortfarande håller i sig. Jag börjar bli för gammal för sånt här, på riktigt. Tack för en bra helg allihopa!

Allt på en gång, som vanligt innan jul

Ja hej o hå, här går det undan. Enorma mängder folk i butiken på jobbet. I alla fall, det började med att jag klev upp motstridigt, fixade lite innan jag satte mig i bilen och for mot Malmö, på vägen spöade Bagheera upp en gubbe i en Mercedes, kändes gött! Kom in i butiken kvart i 10, fjantade runt lite och tittade sedan ut mot de båda ingångarna som man ser från butiken 5 sekunder i 10. Det var ett folkhav som kom från båda sidor och jag rusade in i butiken igen med rädslan för att bli klämd om jag skulle stannat kvar. Kunder i ett o det blev inte ens lunch utan levde på clementiner, pepparkakor och julmust, funkar fint de.

Kom hem, käkade och 10 minuter senare så hämtade Peter upp mig för att handla fyrverkerier i Dalby. Jösses vad vi handlade, strax över 4 lakan landade det på. Det blev riktigt bra grejor däremot, de hade en projektor med en DVD där de visade alla pjäser . Ball att för en gångs skulle kunna se vad man faktiskt köper. Hem igen och nu satte det igång på allvar, i kväll ska det packas, alla som ska med hem över julhelgen och det som ska med till Vintermötet. Sista minuten-packning är visserligen min grej då det alltid brukar bli så när jag ska åka bort någonstans, jag jobbar bäst så :)

Nu är väl det mesta fixat tror jag, nu är det bara att titta igenom så att man inte glömt något. Annars blir det som vanligt, det jag glömt det köper jag.

En bra dag!

gick upp kvart i 9 idag. Skulle åka o hämta en hyrbil innan jag hade föreläsning 10-12. Eftersom jag kände att jag knappt kunde lyssna så valde jag att gå tidigare så jag slapp stressa till mötet med Samrådsgruppen i Växjö. Jag och Gabriel åkte från DS håll och vi träffade Stig-Göran (vår kontaktperson från stiftsstyrelsen) och Christer (avdelningschef på stiftskansliet). Det var ett trevligt och konstruktivt möte. Efter det bar det iväg till Ljungby och hem till Emil och Sara, vi stannade till där för att tjöta lite och kolla på fotbollen (EM-kval mot Lettland). O nu är jag precis hemkommen från det hela.

Just de, varför det är en bra dag. Jag fick reda på att jag klarade tentan som jag trodde att jag bommade :)