Det låter ju nästan illa att säga det men nu har jag klippt banden. De två band som är på bilden är från olika vintermöten och jag har burit dem för att det har känts som lite av en plikt undertiden jag varit ordförande. För två månader sedan sa jag till mig själv att jag kunde sluta att vara ordförande nästa dag för det var så jobbigt just då. Inte känslosamt på samma sätt som jag beskriver nedan utan för att jag faktiskt var så trött på det. Det blev en stor utmaning för mig att hålla 100% fokus ända fram men jag tror nog att jag lyckades rätt bra ändå. Jag klippte även kortet som man har som ordförande eftersom jag inte längre är firmatecknare. Att hålla på med kvitton är nästan alltid stressigt då de inte får slarvas bort utan alltid måste bokföras.
Det låter nästan som att jag inte kommer sätta min fot i SKU-sammanhang mer i framtiden men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna att hålla mig. Däremot så kommer jag nog inte att ta initiativet själv utan det blir nog bara om jag blir ombedd att på något sätt figurera i något sammanhang.
Idag blev det ännu mer känslor som svallade över för min del. Vid avtackningen av mig för den tiden jag varit ordförande så brast det för mig. Hela årsmötet ville ha ett avskedstal och jag tog mikrofonen i min hand. Direkt kände jag hur jag började skaka och det gick inte att hålla emot. Jag han inte säga mer än jag kommer börja gråta innan gråten var i halsen. Jag stängde av mikrofonen la den i knät och samlade mig i en si sådär 10-15 sekunder. Jag fick fram lite sporadiska tankar och beskrev lite av det som står i det föregående inlägget.
SKU i Växjö stift har betytt så oerhört mycket, det har jag alltid känt men först idag har det verkligen kommit till mig. De människor i sammanhang inom SKU i Växjö stift har verkligen varit en fruktansvärt stor del i mitt liv. Jag kan inte ens beskriva det jag känner för mig själv. Jag vill än en gång rikta ett oerhört stort tack till alla ni som har blivit en del av mitt liv som vänner och som kristna bröder och systrar. Framförallt vill jag säga detta till människor inom SKUJ. SKU(J) har verkligen varit som ett andra hem och det har varit en tillflykt för mig så många gånger.
Jag känner att det bara blir löjligt att läsa detta om och om igen men jag menar det lika mycket varje gång. Jag ska låta detta sjuka lite och försöka sova lite tänkte jag.
