Eller ja, så allvarligt är det inte men det känns lite så. Jag ska på två stycken kontaktsamtal som faktiskt skulle kunna ge jobb framåt så det känns väldigt spännande.
Igår var det samling i skolan för att lägga ut mattor, bygga montrar o lite annat. Det började i total katastrof. DEn som från kommittén var ansvarig sa efter en kort samling att alla kunde sätta igång, fem minuter senare avbröts allt för att då var vi tvungna att börja om från början. Sidorna skulle tejpas så att det blev rakt, vilket är förståeligt. Problemet var bara att helt plötsligt stod 30 pers helt still och kunde inte göra något. Efter fem minuter till säger den som är ansvarig att 10-15 pers kan hänga med till en annan byggnad för att fixa där men eftersom den här killen antingen var förbannat nervös eller bara messershzcxmitter så stod 20-25 pers still i mer än en kvart. Då fick jag nog, det här har jag inte tid med tänkte jag. Jag var på väg att sätta mig på cykeln då min polare Timothy som sitter i kommittén försökte övertala mig att stanna. Motvilligt gjorde jag det och gick in igen. Då kom det fram en tjej från kommittén och frågade om jag ville laga mat. DET kan jag göra sa jag. En annan kille jämte mig blev också tillfrågad. Vad blir det frågade jag, pytt i panna berättade hon. Okej tänkte jag, kanske inte världens roligaste men så brukar det vara bland studenter. Den andra killen sa, det kan vi ju göra i ugn.
NÄHE(!), sa jag. Det går inte för sig, det ska stekas. Hur ska vi hinna det sa de. Det går bra sa jag, det är bara att steka. Ugn går jättebra sa han igen och jag svarade snabbt att det gör det inte alls det, o hör sen!
Det slutade med att fem puckon stod i köket och sa ugn. Då tog jag fram stekpannor och brassade på! Mitt stekta käk verkade gå snabbare än deras ugnsprojekt. När ugnspytten kom ut så såg den jättebra ut, på ovansidan. Lyfte man lite så såg det ut som den kom direkt från fryspåsen, blek och svettig. Va trött man kan bli...
Nähe, nu ska jag till skolan strax, få se va de kan ge.