Melodifestivalen...är det sant?

Okej, dagen började rätt bra må jag säga. Trots att vi la oss halv fyra i natt så var jag uppe 06.00 för att genomföra veckans "prank". Igår hade hela husets korridorer fest och idag var i alla fall de flesta lite yra i bollen så att säga. Jag begav mig upp till Gökboet, korridoren längst upp där Orren, Stam och Matatch bor. Öppnade dörren från trapphuset in i korridoren på glänt och drog av en salva med en huligantuta, BAAAAAAAAAAAHHHHHHOOW! Jävlar va de lät!! Snabbt tog jag mig tillbaka till mitt rum igen och somnade med ett av de största flin jag haft.

Orren berättade senare att han hade vaknat o satt sig upp i sängen helt yrvaken o undrat va i h.. som hände. Han visste redan om det och hajade precis efter han vaknat att det var jag. Fick efter någon minut ett sms som löd "hahahhahahhahahhahha!".

Har jobbat idag med vilket va rätt drygt. Vi har ju haft hemsidemöte och jag hade mycket hellre varit hemma o grejat med de andra så pojkarna. I vilket fall så han jag hem innan de hade begett sig hemåt.

Nu till "Jösses". För första gången sedan 1800-talet så sitter jag i soffan och tittar på melodifestivalen. Det beror inte på att jag ändrat min uppfattning om evenemanget. Jag har tyckt länge och tycker fortfarande att det är ett kommersiellt jippo. För oss som var med på den tiden då Carola vann med 'Fångad av en stormvind' eller för den delen när Björn Shifs sjöng i mummel är van vid att det var lite annat. Varför jag tittar är för att min gamle gode vän Annie Oliv spelar cello i Mickey's bidrag. När jag pratade med Annie i telefon så gnällde jag på henne att sluta va med i sådana här puckade tillställningar. Fast jag antar att det måste vara roligt att vara med. Avundsjuk, jag, det kan man kanske tycka. Fel fel fel, jag skulle inte sätta min fot inom ett melodifestivalområde om jag så var programledare och skulle få fem miljoner.