MacBook och tyvärr en mindre rolig fest... (för mig)

Idag kom min nya lilla älskling, en ny mac! Ljuvlig och skön låg den där i sin lilla låda så att jag kunde få nöjet att packa upp den i lugnan ro. Jag minns när jag köpte min första mac för snart tre år sedan och det är nu ett ännu större glädje att få packa upp en sprillans ny maskin som ska bli min vän framöver.

Jag började skriva på detta inlägg ungefär vid 17-tiden. Sedan fick jag lite mycket att göra så jag ha inte tillbaka. Vid 18 så kom gästerna för i kväll. Jag har fixat mat och tårta. Något jag kände var roligt att göra för de som står ut med att vara mina vänner.

Jag har däremot lärt mig något i kväll om mig själv, det är dock inte första gången. Så här ser det ut så som jag tänker: Jag har en födelsedagsfest för mig själv och jag fixar för att mina gäster ska trivas, för mig är det självklart. Det var mycket uppskattat och jag kände att det var roligt att har fixat så mycket. Nu kommer det sig så att jag inte känner mig till ro framåt vart det lider. Jag har nu insett att jag är en människa som tänker rätt så annorlunda. Jag skulle kunna kalla det skryt eller högaktigt men jag själv ser det nog bara ur en annan synvinkel. Det kan även vara så att jag tänker väldigt konstigt men jag kan ärligt talat inte förstå det utifrån mitt sett att se det. Så som utfallet blivit i kväll så har alla till slut hamnat ute på baksidan medan jag suttit inne. Valen för varje person må vara självständiga men någonstans förstår jag inte när man glömmer bort att det är 'min' kväll. Kan man verkligen säga så? Är det jag som är i centrum hela tiden. När jag tänker på det så inser jag själv att jag är högmodig och att jag kanske bara ska glädjas åt att mina gäster har det bra. Det är klart jag gör det men jag kan ändå inte förstå. Om jag hade varit på ett födelsedagskalas så hade jag ju emellanåt försökt se till att den som det 'handlar om' haft det bra. Ärligt talat, va fan är det för födelsedagsfest annars?

Jag vet inte hur jag ska säga det för jag vet att några av er som är här i kväll kommer läsa detta inlägg. Jag tycker inte illa om er på något sätt men jag kan inte förmå att förstå.

För mig blev det en lyckad kväll samtidigt som det blev en besvikelse. Det är svårt att vara hård när man fått presenter men samtidigt är det inte det jag uppskattar mest, det är inte det jag ber om.

Det är så jävla knepigt när man själv sätter sig inne för festen helt plötsligt glidigt över i något annat. Någon kommer in och frågar: Du vill inte komma ut istället? Då tänker jag så här: Jasså, det är så här man ser det. Det är jag som är tråkigt för att det är jag som inte gillar festen. Jag tänker: Jasså, det är jag som är tråkigt för att festen inte gillar mig. Det hade inte spelar någon roll om jag hade bjudit alla på en helikopterflygning, det hade förmodligen varit samma utfall på kvällen.

Återigen, jag uppskattar alla er som kom i kväll och jag uppskattar de presenter jag fått men jag kan inte för mitt hjärta förstå varför jag inte kan förstå vad festen handlar om. Åter åter igen, ni må finna mig trångsynt men jag antar att det är olika sätt att tänka...