Tisdag, onsdag och Torsdag

Har inte fått någon ro att skriva något. I tisdags så var jag i skolan på seminariet (HCI), det gick bra trots att det blev stressigt i och med London-resan. På kvällen var det teloggruppen och jag begav mig dit eftersom Biskop Sven kom på besök. Efteråt gick vi ut och hällde i oss en öl, mycket trevligt.

Igår så var jag i skolan för att försöka byta kurs men de gick tyvärr inte så nu är det DSS som gäller istället, det får gå. På eftermiddagen var det första träffen med mentorsgruppen. Det märktes ganska tydligt att det var ett lite för dåligt förarbete då ingen av oss egentligen hade någon koll på vad vi skulle göra. Mentorn, vår som kommer på Perstorp (gör en massa kemitjaffs), kände sig rätt osäker inför detta men hade förberett att prata om Business Intelegence, så de gjorde vi. Var rätt roligt att höra hur de gör samt att jag fick tillfälle att se hur mina kunskaper passar in. På kvällen så var det en del pluggande som gällde.

Idag har jag varit på föreläsning om DSS, sedan åkte jag hem för att äta lite grann. La mig sedan i soffan för att plugga på sedvanligt sätt o somnade. Tror jag sov en två timmar innan jag kände att nähe, så här kan vi inte ha det. Kaffe och sitta upp gjorde susen. Sedan skrev mannen (Kalle H) på msn att det ju var hockey på tv i kväll, trevligt tyckte vi båda. Mannen föreslog att vi skulle laga mat också så de gjorde vi. Maten var god men för Hv gick det rätt ner i toaletten. De förlorade med 3-1 mot Timrå. Lite lusigt kan kanske tyckas att jag tidigare idag funderade på hur det var när HV var ett lag som ständigt kämpade för att hålla sig över strecket. När jag för drygt 10 år sedan stod i klacken på HV-matcher så var det riktigt go stämning i alla lägen och vann HV för en gångs skull så var det fullständig eufori. Idag är det inte samma sak, klacken är, gissar jag, i princip helt annan och uppskattar det inte lika mycket nu när HV är ett topplag. Därför tänkte jag att ibland så måste ett lag förlora för att man som supporter ska ha kvar sin ödmjukhet inför det hela med sport och att man ibland får uppleva lite eufori igen.

Så är det med de, gnatt!